2015-06-14 Sunday

(på svenska på slutet)

It was a nice and sunny day so we decided to hike in our rainforest. We have not seen much of it yet. We have been down to the little creek a couple of times with guests. Not the main creek but a little feeder. This time we aimed to cross the creek to another creek that we think we see on the map.

Before leaving we sat on our stairs and had a cuppa’ . While sitting there the days entertainment passed by. Two motorcyclists who did not attempt the creek but turned and passed us again.

On our way to the logger road we met them again and told them that the creek was very low. We parked the car on the logging road as usual.

Walked down the little creek and across and up the other side without looking around us much which we ought to have done since it had changed a lot due to the rains. Just as the 5 Day creek had. So up he next hill which we were told had a road. We looked for any signs of this but could not see any. We got good use of the machete.

On top of the ridge the ground was clear and there were old signs of there having been a road. We came to a fence with a gate to the neighbour one of the neighbours. There was a lot of cowpoo on our side. This made us wonder a bit if they let their cows pasture on our property of if there is an old common road or maybe we have our borders wrong. We had brought the iPad for map and it showed that we were still on our property. Could be some old common road anyway.

Had a sandwich lunch.

Then we decided to walk 30 minutes due east on the ridge along the road. We followed to the end. It ended pretty soon at some logs.

Then we descended down the side towards Postmans trail. Very steep but the ground was mostly clear until we came close to the bottom then the Lantana and other thorny vines took over the ground. Machete use again. Saw some big trees that we think are red Cedars.

We finally found the creek. It was deeper and narrower here. Very rough nature down there. Lots of vines and lantana to push through or walk in the water/ sand at times. We had the machete. There was water in the creek. Jens one boot was leaking.

We had the iPad with a map and GPS on with us so we could see where we were on the map but Postmans creek did not look familiar to us. Maybe the flooding had changed the look of it. We were not sure how far to the loggingroad it was but we needed to stick to the creek so as not to get lost. It started to get a bit dark, not good, so we pushed on along the creek in the rough terrain. In places it was almost overgrown with Lantana. Up in the trees grew the staghorn ferns and other ferns. On the ground vines to trip over.

We finally found the loggingroad up to the car so it was all good. We were hot and sweaty.

Took a hot shower when we came home. Found a leach on each of Ms legs. Chock full of his blood. One on the sock.

Smoko, dinner, watching a show and then to bed early.

Översätter inte ordagrant utan berättar bara. Tyvärr struntar jag i bilderna.

Så i viform.

Söndagsvädret var toppen så vi beslutade oss för att kolla in vår regnskog lite närmare.

Innan vi åkte så tog vi varsin kopp te och satt på vår trapp. Dagens underhållning passerade. Två motocrosshojare. Vi hörde att de tvekade nere vid 5Day-bäcken och vände och kom snart förbi oss igen.

Senare när vi körde mot skogsvägen där vi skulle börja vår tur mötte vi dem igen. Vi sa att 5Day-bäcken hade jättelågt vattenstånd.

Sen parkerade vi som vanligt på skogsvägen.

Vi hade gått ner till vår egen lilla bäck, Postisbäcken alltså, med gäster ett par gånger men nu tänkte vi oss uppför berget på andra sidan och fram till gränsen på den sidan.

Skogsvägen som är en gammal skogshuggarväg är jättegammal och tar slut efter ett tag och övergår i en stig. Båda börjar bli rättså överväxta. Förra ägarna sa att vägen forsätter uppför berget på andra sidan bäcken men vi såg inga spår efter någon väg alls.

På andra sidan bäcken fick vi verkligen hugga oss fram och brant var det men upp kom vi till slut. Däruppe var det en väg däremot. Vi följde den åt väster och hittade en alldeles ny grind och nydraget taggtrådsstängsel. Massa kobajs också. Så endera kanske vi inte var på vår äga längre eller också släpper någon ut kor på vår mark eller också kanske det är någon urgammal gemensam väg som användes på 20-40 talet någongång eller så. Det fanns iallafall inte mycket för en ko att äta där.

Så åt vi mackor som vi hade med oss.

Sen följde vi vägen åt andra hållet. Den tog slut snart och kobajset slutade också. Men den övergick till en stig som vi följde i 20 minuter till och sen måste vi hem innan det blev mörkt.

Sååå går vi nerför till bäcken igen eller följer vi vägen tillbaka mot grinden och sen nerför?

Vi valde att gå ner direkt och följa bäcken tillbaks till skogsstigen/vägen till bilen. Först var det rätt så lätt med bara ormbunkar men ju längre ner vi kom ju snårigare blev det med lantana och snår och lianväxter. Några fantastiska röd-cederträd också. De kanske kan vara värda något i en framtid men hur får man upp dem ur den djupa bäckskrevan? Vi följde bäcken fram till stigen sedan men ett tag visste vi faktiskt inte var vi var trots att vi hade med oss en ipad med karta. Bäcken slingrade och vi högg oss fram ibland och ibland kunde vi gå på sand eller sten i bäcken. Vi kände oss verkligen som nybyggare.

Det är så vackert därnere med älghornsbräken i träden så att man måste titta uppåt hela tiden men i gengäld så snubblar man över lianer och snår istället.

Sen började solen gå ner och vi blev lite nervösa. Den stora 5-Day-creek-bäcken har ju ändrat utseende efter det senaste stora regnet och det hade vår lilla bäck också gjort. Vi kände inte igen oss förrän vi var vid stigen. Den finns vid en jättestubbe med sådana där hack i som man gjorde förr och satte en bräda i som man kunde stå på när man skulle såga ner trädet. Men vi fann flera sådana stubbar utmed bäcken och varje gång trodde vi att nu minsann.

I alla fall kom vi fram till slut och gick upp till bilen och åkte hem, ähum, tillbaks till huset. Vi var genomsvettiga fast det inte var någon särskilt varm dag.

Väl hemma duschade vi och plötsligt låg där en fet uschlig igel på brädgolvet. Vems var den? Michael hade ett blödande sår på fotleden. Sen hade han ett blödande sår på andra benet också men var var den skyldige till det? Letade i hans byxor, skor och sockor och där satt den på sockan och undrade vart maten tagit vägen. Den försökte förtvivlat suga blodet på sockan.

Och det var det lilla äventyret.