The bedroom. Sängkammaren.

Ovan foto är för några månader sedan. Se hur små kvistar skjutit ut i buntar och fått löv. Blir spännande att se vilka som blir grenar senare.

Ovan fot är taget i början av Juli. Fortfrande ser träden lustiga ut med sina små kvistgrenar men nu ser bushen tätare ut med ordentligt med löv.

Jen: I really hate building houses or on houses.

Wednesday. Up early, no brekkie, on to the pathology M for a blood test, (not Covid just ordinary for his med’s) then Bunnings and loaded most of wardrobe, part walls and door frame on a courtsey trailer and on home, lunch (ready made from freezer) , unload on to verandah, and returned trailer. Afternoon Coffee and ice cream at Macka’s. Did some shopping for eve din at Woolies and home again. Got home in the dark. Dinner watched MasterChef from computer on TV. We call it little Saturday so wine with din. Jen: Got a letter from Swedish Tax Authorities about my SINK tax in anticipation of my pension. Soon maybe 50% retired. Haha.

But it feels good today. Like we have woken up from a long sleep. It’s cold outside and inside although we have the fire going in the morning and evening so then it is nice. One day we had it going all day, those days are coming now. Finally we could be sure of no rain either in Kemp or here or Port so we could drive down and get the wardrobes. They will not care for rain so must be on a dry day. Finally we can get our clothes into closets and not have them laying in the dust on bookshelves. It will be so great. And the old bedroom which from now will be called the library has painted walls and ceiling and looks really nice. Time to get all the slats, skirtings, doorframes and a new wall against the main house outside wall. But still soon we can start to move book cases and books and the Beddinge futon into there and be rid of a lot of clutter in the rest of the house and garage. We are so looking forward to this. Our thoughts and discussions are also starting to include the kitchen and living room but that will be for next year probably. We’ll see.

On the drive to Kemp we noticed that the bush along the A-K road were back to green. The new leaves and branches look so funny – need to go out and take some pics in the bush. Blaze-Aid is helping to rebuild houses all over the country side mainly now in Willawarrin. That is so nice to see!

So one disaster after another but hopefully now we are at the ending here in “our neck of the woods”

Men det känns bra idag. Som vi har vaknat upp från en lång sömn. Det är kallt ute och inne även om vi har elden på gång på morgonen och kvällen så då är det trevligt. En dag hade vi det hela dagen, dessa dagar kommer nu.

Slutligen måste vi vara säkra på inget regn varken i Kemp eller här eller i Port så att vi kunde köra ner och köpa garderober. De kommer inte att klara av regn så måste vara på en torr dag. Slutligen kan vi få våra kläder i garderober och inte låta dem ligga i dammet på bokhyllorna. Det kommer att vara så bra. Och det gamla sovrummet som från nu kommer att kallas biblioteket har målade väggar och tak och ser riktigt fint ut. Dags att få alla dit alla tak och golvlister plus en innervägg mot huvudbyggnadens yttervägg och dörrramar. Men fortfarande snart kan vi börja flytta bokhyllor och böcker och Beddingesoffan in där och bli av med mycket röran i resten av huset och garaget. Vi ser så fram emot detta. Våra tankar och diskussioner börjar också inkludera köket och vardagsrummet, men det kommer förmodligen att vara nästa år. Vi får se.

På vägen till Kemp märkte vi att bushen längs A-K-vägen var tillbaka till grön. De nya bladen och grenarna ser så roliga ut – behöver gå ut och ta några bilder i bushen. Blaze-Aid hjälper till att bygga nya hus överallt, främst nu i Willawarrin. Det är så skönt att se!

Så ena katastrofen efter den andra, men förhoppningsvis är vi nu mot slutet här i “vårt hörn av världen” .

So now begins the cold season. We are desperately working the patches but it is such slow work. the grassroots are awful and divides by three or are deep and the grass itself is more than a metre in many cases. No 4 is almost done and we have sown some autumn vegies. We found and cared for some that is left from the drought and is now thriving after our TLC. Some tomatoes, cabbage, sage, some bean plants that made it but probably needs cover now. Squash and three globe artichokes. We can see and wade through grass for pumpkin, snake beans, sweet potato, chillies, jalapeno and wax beans. There is actually a little bit of harvesting every day, not and abundance but enough. Something really thriving are the loofahs! Some research shows they are not only for scrub loofahs but a staple food in African countries. They have a slightly slimy feeling but totally ok in food.

Short short: 11˚C this morning! Cold. Felt almost like frost in the air. So winter is on it’s way.

Plöstligt kändes livet som om det började bli vardag kanske, då kom regnen. Först svällde bäcken och blev svart sen gick den ner igen och lämnade en meter svart gegga runt kanterna hos oss. Vi har berg precis mittemot och där har det brunnit så det är bara raka spåret ner med askan i bäcken. Så grönt och svart inte kul. Sen regnade det mer och blev ännu svartare sen drog det sig tillbaka lite och lämnade en riktigt svart gegga runt kanterna. Men nu var bäcken mörbrun. Vi sparade på vattnet och blaskade bara av oss ungefär. Sen var det lite uppehåll på regnet men en av grannarna hade beställt en grävmaskin och efteråt hörde vi att han hade grävt mitt i bäcken längre upp där han har lite mark så när vi kom hem den dagen var bäcken riktigt bajsbrun eller lerbrun. Tur att vi hade dricksvatten kvar. Vi var inte glada men lite förberedda den dagen. Några dagar gick och lervattnet började spolas bort lite lätt. Fortfarande gegga utmed kanterna.

Sen kom det stora långa regnet. Vi var förberedda och flyttade på alla slangar och pumpen, tvunget att koppla isär allting också. Det regnade och regnade. Gräset hann aldrig torka och växer som galet. Det går upp till knäna på sina ställen och till midjan i landet där det växer extra starkt så att man knappt hittar maten! Regn, regn regn som i Afrika. Bäcken svämmar över såklart. Vi kommer inte över med lilla lastis som heter Atlas. Och så slutar de hårda stora regnen.

Vattnet börjar dra sig tillbaka men när gräset precis börjar torka så att man kan klippa så kommer ett nytt litet lätt regn – skit också. Under tiden målar vi färdigt och gör färdigt det nya sovrummet. Flyttar in sängen och fixar dörren. Tänker att nu ska vi åka och köpa garderober men då börjar M’s knä att göra väldigt ont.

Han kan inte sova, upp och ner och ta piller som inte hjälper. Och telefonen fungerar inte! Inga förvarningar! Vi tror att han kan ha fått ett spindelbett. Frossbrytningar börjar och han fryser och mår dåligt. Kl är 3 på natten. Bäcken är översvämmad långt uppåt brädderna så.. bara att packa Atlas och slira iväg över berget. Två träd och flera stora grenar och småträd att släpa bort och såga upp. Ett stinging tree fick grenar avslagna så man få vara uppmärksam i natten och bilens lycktor och ficklampans sken. M körde motorsågen och jag släpade och körde bilen. Benet var rött från knäet och ner, svullet, spänt och gjorde ont och var okänsligt på ställen.

Framme i Kempsey kl 6 i gryningen! 3 timmar tog det i mörka natten. Lite stenras här och där som man fick ha koll på. Doktorn kunde i alla fall avgöra att det inte var spindelbett. Vi fick en packe antibiotika, paracetamol och ibuprofen av något slag. Iväg och inta frukost på Lou’s som alltid är pålitliga och schysst om än inte master chef mat. Sen hem. M försökte få tag i Telstra för att kolla varför vi inte hade telefontäckning också men kom ingen vart. Vi var trötta och M eländig så vi ville inte vänta några timmar på att Telstrabutiken skulle öppna och in där och klaga.

Hem igen och förbi stället med stingingträdet. Det var ett helt litet trädstånd som hade rasat så vi hade bara tagit bort precis så att bilen kunde passera. På hemvägen slirade framhjulet ner lite grand över stupet men jag klarade det och inga händelser på hemvägen. Hem och sova några timmar. Senare tog vi en liten promis ner och kollade på bäcken igen och den hade börjat dra sig tillbaka. Vid överfarten låg en jättestock tvärst över uppfarten från bäcken och på vår sidan en lång som attan men lite mindre träd tvärs över. Så två stora träd måste bort på något sätt innan man kan ens tänka på att ta sig över.

Postis hade lämnat ett kuvert hos grannen på andra sidan. Men M fick inte gå någonstans mer för mig så där var det stopp. Försökte få honom att ha frysta ärtor på knäet för att hjälpa till med att ta ner svullnaden men icke. Söndagen kom och han tog det lugnt men inga ärtor och benet verkade bli värre. 

Söndagen kom och vi firade Valentin med att jag bakade knäckkokoskaka och gjorde en kräm att ha mellan men den krämade sig aldrig så den fick bli sås istället, av äggvitorna som blev kvar gjorde jag småklickade maränger, för sista gången alltså. Det är sista gången jag försöker mig på maränger i den gasugnen! De blir aldrig krasiga! Gjorde efter alla konstens regler, lämnade luckan öppen mot slutet och lät dem svalna i ugnen och allt. Suck. Men man kan ta dem som en liten marshmallow till morgonfikat. M’s ben blev inte bättre.

Måndag kom och M gick ut för att kolla traktorn om han kunde binda upp grenhackaren så att man inte behöver koppla bort den när man ska klippa gräset. När han kom in sen var benet riktigt illa därann. Han fick av mig inte röra en fena och nu lät han mig binda fast ärtpåsen också. Han hade ärtpåse när han var vaken och han sov några timmar också. Jo, han knallade över och hämtade brevet och pratade med Greg. De kom överens om att jobba med stocken på Tisdag eftermiddag. Yeah right! Det kanske vi blir två om! Nåja. Som sagt efter det var benet rött över knäet, runtom och hela vägen ner till foten. Senare på kvällen var benet mycket bättre så nu får väl. Annars var jag beredd på att köra till sjukan direkt igen men ok imorgonbitti då! Så jag tog och sanerade garaget där vi har sett ett par redbacks och lite äggsäckar. Två möss kilade iväg. So much for verminfree! La ut fyra mumsiga giftkuber. Ska sätta ut varenda fälla vi har imorgon.

Tisdagmorgon kom och knäet var mycket mycket bättre. Men han ska nog inte få röra en fena idag heller. Får knalla iväg och prata med Greg själv sen för någon telefon har vi fortfarande inte. Verkar som om de har uppgraderat telefonen och sen riktat den åt fel håll. På kartan går det över bergen där ingen alls bor. Helt korkat. Ibland begriper man ingenting. Vi har fått ett ärendenummer i alla fall. Bäcken är klar och fin, allt grönt är borta! Brunt är borta! Geggan på vår beach är blandad med sanden i ränder men vattnet är fint som attan. Stranden har ändrat sig och där vi brukar bada ligger ett långt träd som vi får ta hand om senare. Stocken vid överfarten ligger på land nu så kan bli lättare att  såga upp nu. 

Som sagt tråkigt – aldrig. 

Höll på att trampa på Bella också, i det höga gräset såg jag henne inte. Hon blev jätterädd och ålade iväg igenom staketet. Stackaren.

Suddenly life felt like it was starting to become everyday, then the rains came. First the creek swelled and turned black from the ashes and then it went down again and left a little black around the edges.. We have mountains just opposite and there it has burned so it is just straight down with the ashes into the stream. So green and black guck in the creek not fun. Then it rained more and became even blacker then it retreated a bit and left a really black streak around the edges. But now the creek was dark brown. We were careful with the water in the tank and mainly did the cowboy thing.

Then there was a little break in the rain but one of the neighbours had ordered an excavator and afterwards we heard that he was digging in the middle of the creek further up where he has some land so when we got home that day the creek was very poop brown or clay brown. Lucky we had drinking water left. We were not happy but a little prepared that day. A few days went by and the clay water started to wash away a little. Still muddy along the edges.

Then came the great long rain. We were prepared and moved on all the hoses and the pump, had to disconnect everything as well. It was raining and raining. The grass never got dry and grew like crazy. It reaches the knees in places and to the waist in the vegie patches where it grows extra strong so that you can hardly find the food! Rain, rain rain as in Africa. The stream overflows of course. We can not get over with Atlas. And then the hard big rain ends. The water starts to recede, but when the grass just starts to dry so that you can mow, a new little light rain – shit will also come. In the meantime, we are painting and finishing the new bedroom. Moved in the bed and fixed the door.

Thinking that now we will go and buy closets but then M’s knees start to hurt very much. He can’t sleep, in and out of bed with pain and taking pills that don’t help. And the phone does not work! No warnings about that one! We think M may have gotten a spider bite. Chills and shivers start and he is cold and feels bad. It is 3 o’clock at night. The creek is flooded far up the boards so .. just to pack Atlas and slip across the mountain. Two trees and several large branches and small trees to drag away and chainsaw. A stinging tree had branches broken off so you got to pay attention at night and the car’s headlights and the flashlight. M ran the chainsaw and I dragged branches and drove the car. The leg was red from the knee down, swollen, tense and hurt and was insensitive in places.

Arrive in Kempsey at 6 at dawn! It took 3 hours in the dark night. some rockslides here and there that you had to negotiate. The doctor could in any case decide that it was not spider bite. We received a package of antibiotics, paracetamol and ibuprofen of some kind. Away and have breakfast at Lou’s, which is always reliable and nice, though not master chef food. Home. M tried to get hold of Telstra to see why we did not have telephone coverage, as well, but got nowhere. We were tired and M miserable so we did not want to wait a few hours for the Telstra store to open and in there and complain. Home again and past the place with the stinging tree. It was a very small tree stand of trees and vines that had crashed so we had just removed enough for the car could pass. On the way home the front wheel slid down a little and over the cliff but I managed it and no events on the rest of the drive. Home and sleep for a few hours.

Later we took a little walk down and looked at the creek again and it had started to recede. At the crossing a huge log lay across the ramp way up from the creek and on our side a long thick but a little smaller tree across. So two big trees have to be removed in some way before you can even think about crossing over. Postie had left an envelope with the neighbour on the other side. But M was not allowed to go anywhere for me anymore so there was a stop. Tried to get him to have frozen peas on his knee to help reduce the swelling but no. Sunday came and he took it easy but no peas and the leg seemed to get worse.

Sunday came and we celebrated Valentine with me baking coconut cake and made a cream to have in between but it never creamed so it got to be sauce instead, the egg whites that remained I made small spooned meringues for the last time. This is the last time I try meringues in that gas oven! They will never be crispy Made according to all the rules, left the hatch open toward the end and let them cool in the oven and everything. Sigh. But you can take them as a small marshmallow for morning coffee. M’s legs didn’t get any better.

Monday came and M went out to check the tractor if he could tie up the chipper so you don’t have to cut it off when mowing the grass. When he came in then the leg was really bad. Now he let me tie the pea bag too. He had a pea bag when he was awake and he slept for a few hours too. Well he popped over and got the letter and talked to Greg. They agreed to work with the log on Tuesday afternoon. Yeah right! Maybe we will be two on that! Oh well. After that, the leg was red across the knee, all around and all the way down to the foot. Later in the evening the leg was much better so now hopefully it gets well. Otherwise I was prepared to drive to the hospital today but ok tomorrow morning! Went through garage with stick and Raid where we have seen a couple of redbacks and some egg sacks. Two mice wedged away. So much for verminfree! Lay out four yummy poison cubes. Shall put out every trap tomorrow.

Tuesday morning came and the knee was much much better. But he probably shouldn’t move today either. I’ll go and talk to Greg meself the phone we still don’t have. Seems like they upgraded the phone and then pointed it in the wrong direction. On the map it goes over the mountains where no one lives at all. Totally stupid. Sometimes you don’t understand anything. We have been given a case number anyway. The creek is clear and nice, everything green is gone! Brown is gone! The black guck is mixed with the sand in the stripes but the water is as nice as before all the fires. The beach has changed and where we usually swim lies a long tree that we can take care of later. The log at the crossing is now on land so it can be easier to cut up now.

Yeah, boring? Never!

I almost stepped on Bella too, in the tall grass I did not see her. She got really scared and went through the fence. Poor thing. 

Kemp day. Got everything done and home without hitches. On the way in we met a guy who was waiting for a digger and we waited with him so as not to meet the big guy on the tiny, winding road. He said he was going to dig up a dam or if it was the creek at Dale’s. Did not really get it. On the way home  he was digging in Shane’s little dam so we settled. But at the crossing we saw the creek was aaaall clay brown!!!!!!!! Very upsetting. What now?? How much water do we have left in the tank? Will this go on? Gotta go up and check closer!!!!!!!!!!! It had rained until Shane’s property and after it was dry. How irritating is that?!

Ingen stor fest på Australiens dag för oss. Vi bestämmer oss för att göra lite BBQ på kvällen. Vi hade en fin bit nötkött, gjorde våra egna pommes frites och en sås gjord av puffballsvamp som vi plockade förra veckan. Vi hade också våra hemodlade majskolvar. Allt mycket, välsmakande.

På morgonen sådde vi chilipeppar och jalapeñopeppar, där det redan växer chili och jalapeño. På grund av torkan så klarade sig inte mycket av det vi sådde så att vi beslutade att bara lägga till nu när vi har några trevliga regn. Såde också mer vårlök.

Vi slipade delar av färg och obehandlat trä i prep för att måla lite mer i blivande sovrummet / tidigare kontor / gästrum. Rummet ser redan väldigt inbjudande ut och lite kungligt.

Sedan började det regna och vi satte oss ner för att knäcka några makadamnötter. Vi fick inte många i år och hälften av dem är infekterade med små larver så huset är mer eller mindre fullt av små små nattfjärilar. Svårt att hitta vad det är för sort. Kanske macadamia borer men, men. Nu vet vi var de kom ifrån, haha.

No big celebration on Australia Day for us. We decide to do a little BBQ in the evening. We had a nice piece of beef, made our own french fries and a sauce made from puffball mushrooms that we picked last week. We also had our home grown corn cobs. All very, very tasty.

In the morning we sowed chilli peppers and jalapeño peppers where there is already growing chilli and jalapeño. Due to the drought not much of what we sowed made it through so we decided to just add on now that we have some nice rains. Also sowed more spring onion.

We sanded parts of paint and untreated wood in prep for painting some more in the bedroom to be / former office / guestroom. The room is already looking very inviting and a bit royal even.

Then it started to rain and we sat down to crack a few macadamias. We did not get many this year and half of them are infested with a tiny moth larvae so the house is more or less infested with a tiny moth. Now we now where they came from, haha.